Mina katter

Under den här fliken kan du läsa allt om mina tre katter!

Tiger

Tiger var min första Ragdoll, och han börjar bli riktigt gammal nu med sina 12 år. Han fick sitt namn just eftersom han var ovanligt studsig och nervös för att vara en Ragdoll, och hans beteende var väldigt likt Tigers i Nalle Puh. Energin och “studsandet” har dock börjat avta lite med åldern och nu kan man säga att han beter sig mer som en vanlig Ragdoll.

Tiger är en lila colorpoint, vilket innebär att hans päls är vit medan ansiktet och benen är lila-grå. Färgen är enligt mig en av de vackraste en katt kan ha, även om jag aldrig skulle erkänna det för Leo och Gräddnos. Tiger är kastrerad sedan han var ung, eftersom jag då trodde att jag inte skulle ha några fler katter. Oj, så fel jag hade, men Tigers temperament är så otypiskt en Ragdolls att det kanske var bra att han aldrig fick några ungar.

Gräddnos

Gräddnos är en cremetabby mitted och alltså vit med gräddgula inslag i ansiktet och på kroppen. Hon är 7 år gammal och var den andra katten jag införskaffade.

Gräddnos favoritsyssla är att ligga i mitt knä när jag tittar på TV, eller att gå slalom mellan krukväxterna i fönstret. Som många Ragdollkatter är hon inte riktigt så smidig som hon tror, och detta resulterar alldeles för ofta i att hon råkar vispa ned en kruka på golvet. Sedan sitter hon där och låtsas inte om någonting en stund innan hon svassar iväg och lämnar en trasig kruka och en jordhög för mig att städa upp.

När Gräddnos var 4 år bestämde jag mig för att ta en kull med henne och detta är ett av de bästa besluten jag har tagit, även om det var otroligt jobbigt att lämna bort de söta små knytena när de blev tillräckligt stora. Själv behöll jag bara en unge från Gräddnos kull, och det var den katt som fick namnet Leopard.

Leopard (Leo)

Leopard, eller Leo, som jag brukar kalla honom, är en choklad mitted Ragdoll som jag behöll från Gräddnos kull.

Överlag kan sägas att han är väldigt bekväm av sig och aldrig gör mer än han måste. Att försöka ta en utomhuspromenad med Leo är omöjligt, då han sätter sig ned så fort han kommer utanför dörren och vägrar följa med, oavsett hur mycket både jag och Tiger försöker få med honom.

Precis som sin mamma har Leo inte riktigt koll på hur pass osmidig han faktiskt är och ofta händer det att han försöker sig på något och sedan halvvägs igenom, när det är för sent att backa ur, inser att det var en dålig idé.

 

Comments are closed